Artiklar : Mode

”Konst och kultur ska vara lika självklart i allas liv oavsett klass, uppväxtort och bakgrund”

”Konst och kultur ska vara lika självklart i allas liv oavsett klass, uppväxtort och bakgrund”

Hej Minna, vem är du?

Jag är konstnär och modeskapare som drivs av feministiska frågor, motsättningar och modevärldens baksidor. Har en fot i konsten och en på modescenen och jag vet inte alltid ens om det finns en gräns där emellan.

 

Vilken var den senaste bok du läste?

Vi kom över havet av Julie Otsuka – ett kollektivt berättat kvinnoöde, så vackert så tragiskt.

 

Vilken var den senaste film/serie du såg?

Ser om serien Absolutely Fabulous. Och det är verkligen absolutely fabulous!

 

Hur ser din relation till kultur ut?

Jag har haft svårt att förstå att jag kan höra hemma i konst- och kulturvärlden då jag inte alls växt upp i den miljön. Sent om sider börjar jag känna mig bekväm med att vara där jag är och genom att ha börjat konsumera mer scenkonst, musik och konst ser jag hur alla kulturyttringar är knutna till varandra och till livet i stort och gränserna mellan vad som är vad börjar suddas ut. Jag älskar suddiga gränser.

 

Varför är kultur viktigt?

Konst och kultur är viktigt för att när det görs bra så för det samman människor som kanske inte annars möts, och berättar historier vi behöver höra och väcker tankar och känslor vi inte visste att vi hade.

 

Vad tycker du saknas på kultursidorna idag?

Perspektiv.

 

Vad önskar du av kulturpolitiken?

En satsning på barn och unga. Att konst och kultur ska vara lika självklart i allas liv oavsett klass, uppväxtort och bakgrund, så att tröskeln in i den här världen försvinner. Det ska vara lika lätt att börja spela cello eller spela teater som att börja spela fotboll.

 

Vad tror du behöver göras för att öppna många dörrar in till kulturen?

Kulturen måste våga bli mindre pretentiös och mer lättåtkomlig. Vi måste våga ta kulturen på mindre allvar, experimentera mer, leka mer.

 

Vad har kulturen för ansvar i samhället?

Att se samhället. Se människan. Att våga vara obekväm.

 

Vad hoppas du att Kultwatch som plattform ska bidra till?

En bredare diskussion om vad kultur kan vara.

 

Last Famous Words?

Våga vara obekväm.


 

Minna Palmqvist är modeskapare och konstnär, nu aktuell med utställningen ”Intimately Social – No Body” som visas fram till den 31:a maj i Färgfabrikens projektrum.

Foto: Märta Tisner


My Sisters Hair

My Sisters Hair

I facebookgruppen Afro-talk tipsade ett flertal om salongen “My Sisters Hair” vid hornstull när min kusin -som många andra med lockar- ville klippa sig och inte visste vart hon skulle ta vägen.
Jag följde med henne när hon skulle klippa sig för att se den omtalade salongen och prata med ägaren. På plats fanns det två stolar och två kunder i salongen. Som jag misstänkte berättar ägaren Deshimona Nathanael att de inte har marknadsfört salongen alls. Istället har affärsidén varit att låta salongen växa genom “mouth-to-mouth” metoden. Idag får de 20-40 kunder per vecka.

-Det viktigaste när jag öppnade My Sisters Hair var att bygga ett rykte av kvalitet. Just nu har jag faktiskt för det mesta återkommande kunder.

Salongen känns väldigt intim. När vi kommer in från kylan spelas det James Blake och det första man ser är en vägg med den färgglada tavlan av en kvinna med lockigt hår och ett leende på läpparna. Jag ser även att Deshimona har en lång rad med olika diplom.

 DSC02248DSC02310      

-Jag har hållt på med hår sen jag var 13, hemma och hos olika kompisar som jag flätade. Jag har faktiskt kvar en kund idag sen dess, den tiden då jag rak-permanentade hennes hår i mitt badkar.

Innan Deshimona öppnade My Sister’s Hair i 2013 jobbade hon på en afro-salong där hon hyrde en egen stol där hon började bygga sin kundkrets, berättar hon.
-Jag hade funderat ganska länge på att sluta och när jag väl gjorde det rätt så abrupt såg jag det som min chans att öppna min egen salong.
DSC02286DSC02260
Deshimona berättar för mig hur det inte finns så många afro-salonger med yrkesbehöriga i och med att utbildning till det fortfarande knappt existerar.

-Utöver att ingen utbildar i Afro-hår är det jättedyrt att gå en frisörutbildning i Sverige. Jag lyckade kämpa mig till att arbetsförmedlingen skulle betala min utbildning men annars hade den kostat 320,000 för ett och ett halvt år. Sen var det jättekonstigt att vi inte lärde oss om afrohår i skolan – knappt någonting alls om lockigt hår. Jag tyckte det var jättekonstigt att mina lärare inte kunde svara på mina frågor. Jag var tvungen att åka till London för att göra min praktik där och komplettera min utbildning. Där har man mycket mer kunskap tillgängligt om afrohår. Det kan vara en generationsfråga, eller bero på att efterfrågan är större där. Men jag tror främst att systemet är uppbyggt annorlunda än här. Där måste man lära sig om alla hår typer för att bli yrkesbehörig.

Hur tror du att det här kan ändras?
– Som ett resultat av hur frisörutbildningen ser ut i Sverige blir människor med lockigt hår ofta nekade service. Om folk lär sig hur man hanterar lockigt hår kommer man sluta behöva neka folk. Det är bra att en frisör säger nej till någonting de inte kan, så de inte råkar göra någonting fel när de inte har kunskap om det.

DSC02293    DSC02320
Jag känner igen mig när hon berättar om en kund hon hade haft som hittade till henne efter att ha blivit nekad hos andra salonger.

– Han hade bett en frisör att bara klippa jätte lite på topparna och sa att det inte var svårt; att frisören kunde göra ungefär som de gjorde på de andra som satt där och klipptes. Han ville bara trimma lite. Då fick han svaret att de inte behandlar hans typ av hår.

Hur det ser ut i hår-branschen är ett uttryck för hur resten av samhället ser ut, förklarar Deshimona, 
-Problemet ligger i hur systemet är uppbyggt, det känns som att branschen blundar för att det finns olika typer av hår. Jag upplevde att det fanns väldigt mycket av en “varför ska man ens lära sig det?” inställning kring andra hår typer när jag studerade. I Sverige har det kommit sjukt många från andra länder som också har behov att behandla sitt hår. Vi måste följa med den utvecklingen och inte låtsas som att det räcker med kunskap om rakt hår.

Hur kan man börja göra det på strukturell nivå?
-I 80-talet var det till exempel jättestort med lock-permanent vilket inte är särskilt populärt längre. Men att kunna det är fortfarande ett krav för att bli yrkesbehörig som frisör. Det visar bara att förlegade metoder ligger kvar I systemet. Nu utgörs den Svenska befolkningen av flera som vill rak-permanenta håret, vi måste följa med den utvecklingen. Det kanske ska vara ett kriterium för yrkesbehörighet istället.

DSC02291

Kallar du detta för en Afro-Salong?
– Ja. Alltså, vi riktar in oss på afro, lockigt och mixat hår.

Vad är mixat hår? Jag kallar mitt hår för afro, skulle du kalla det för afro?
-Nej jag skulle inte säga att du har ett afro. Mixat hår är oftast människor som har bakgrunder från olika länder. Det kan vara stora lockar med tunna hårstrån eller tjocka hårstrån med små lockar. Jag skulle säga att du har mixat hår. Medan afro är det som är jätte, jätte smått och jätte, jätte krulligt och tätt. Det som kallas för “kinky”.
Egentligen gillar jag inte ens dessa kategorier; afro är inte en enda kategori, det finns så hemskt mycket olika inom ”afro”.
Främst så är detta en hårsalong för människor som har svårt att hitta rätt salong för de har någon typ av lockigt hår. Det kan variera till människor som har bakgrund från syd Amerika, mellan östern och människor som har någon typ av afro hår.

Namnet “My Sisters Hair” fick min uppmärksamhet på en gång. Men hur kom ni på det?
-Haha, det var faktiskt min kompis som är rappare som kom på det. Vi satt och spånade för flera år sen – jag har faktiskt drömt om att öppna detta ganska länge– och då började han leka runt och rappade “…hair for my sisters… sisters gonna do my hair. My Sisters Hair!”. Det var tre år innan vi öppnade salongen. Så länge har jag planerat. Mina systrar kan ju vara alla. Men det är så att my sisters need to get their hair did.

Fatima Osman

Bilder: Privat 


Modets plats inom kulturen

Modets plats inom kulturen

När jag först fick förfrågan om att bli redaktör för modedelen på Kultwatch blev jag givetvis smickrad, men också positivt överraskad. Att mode behandlas som en självklar kulturform är ovanligt, även om en viss förändring kunnat skönjas under de senaste åren. Mode ses inte sällan som någonting ytligt och oviktigt, inte värdigt att kallas kultur, än mindre konst, och jag möts ofta av höjda ögonbryn och förvånade blickar när jag berättar att jag studerat modevetenskap på universitetsnivå.

Det finns många möjliga förklaringar till varför mode sällan beskrivs och behandlas som en kulturform och faktisk vetenskaplig disciplin. En av dessa förklaringar, vilken jag personligen finner mest betydande, är att mode av logiska skäl förknippas med skönhet; ett intresse som kvinnor tradtionellt och historiskt (åtminstone om vi ser till de senaste seklen) ägnat sig åt. Att mode därmed betraktas som någonting ytligt och oseriöst är därmed föga förvånande då det är ett faktum att kvinnliga intressen och sysselsättningar värderas lägre än manliga diton.

En annan möjlig förklaring är att mode är att betrakta som den kulturform som är närmast förknippad med konsumtion, någonting som generellt anses fult inom kulturkretsar. Detta är dock en logisk slutsats att dra, då mode kan betecknas som en av de få kulturformer som är fullkomligt omöjliga att undslippa. Vi kan alla i någon mån slippa att aktivit förhålla oss till kulturformer såsom musik, teater och litteratur, men mode är ofrånkomligt då vi alla enligt lag måste bära kläder när vi rör oss utanför hemmet. Det spelar därmed ingen roll huruvida du personligen hyser ett intresse för mode eller inte; du är juridiskt förpliktigad att bära kläder, och din omgivning kommer att läsa dig på olika sätt baserat på de klädesplagg du väljer att bära.

Huruvida det går att sätta ett likhetstecken mellan begreppen ”mode” och ”kläder” är omdebatterat, likaså huruvida mode är att betrakta som en konstform. Dessa diskussioner må vara intressanta, men det är ett obestridbart faktum att de kläder vi bär påverkar hur vi bemöts i offentliga rum och sammanhang, och således bör mode respekteras, betraktas och behandlas som den tvärvetenskapliga discplin det är. Värt att tilläggas är även det faktum att mode i dagsläget är en av de industrier som anställer flest människor av alla industrier i världen, något som i sig är att betrakta som ett skäl att ta mode på fullaste allvar.

Det vi på Kultwatch ämnar göra är att diskutera och analysera mode utifrån både ett sociologiskt och estetiskt perspektiv, samt att granska och dra kopplingar mellan hur mode är tätt sammanflätat med rådande samhälleliga maktstrukturer, såsom exempelvis kön, ras och social klass. Det är ingen hemlighet att mode, i likhet med andra kultur- och konstformer, är starkt påverkat av det samhälle vi lever i, och därför djupt präglat av bland andra patriarkala, rasistiska och klassistiska maktstrukturer. Vår ambition är därför att fungera som ett normbrytande, ifrågasättande och utmanande organ, där viktiga röster som annars sällan får komma till tals får möjlighet att höras.