Forza Femme – separatistisk graffitifestival för kvinnor och icke-binära

Forza Femme – separatistisk graffitifestival för kvinnor och icke-binära

Forza Femme – separatistisk graffitifestival för kvinnor och icke-binära

Graffitifestivalen Forza Femme startades som svar på ett behov att skapa plattformar för att främja kvinnliga målare. Graffitikulturen har länge varit mansdominerad och kvinnor har haft svårt att ta plats, de får inte lika mycket synlighet som männen i kulturen. Det var dags att själv skapa en förändring och då föddes Forza femme.

Forza Femme startades 2014 av Emma Simu, Mikael Nyström och Lotta Ankargård Hansson och samma år hölls första eventet på Subtopia i Alby. Efter det tog festivalen en paus och 2017 tog Rosanna Sandberg över Forza Femme för att driva det vidare. Under en helg i juni anordnade Sandberg en separatistisk och alkoholfri graffitifestival för kvinnor och icke-binära på Subtopia. Det bjöds på live graffiti, workshops, mat och musik.

 

Varför är detta viktigt?

Sedan 2014 har representation på olika graffitievent blivit bättre, det vill säga, arrangörer har börjat fokusera på att lyfta kvinnliga konstnärer. Men jag ser fortfarande brister i hur kvinnliga konstnärer bemöts och behandlas. Detta speglar givetvis samhället i övrigt.

Det börjar bli bättre men jag vill skapa en trygghet, en mötesplats där det är fritt att uttrycka sig på. Att få motivation och inspiration att skapa. En stark gemenskap.

Forza Femme är inte bara en plattform som ska främja kvinnliga konstnärer, det är ett politiskt ställningstagande, att arbeta för jämställdhet och slå knytnäven i bordet mot kränkningar och objektifiering av kvinnligt kodade målare. Jag vill att det ska hållas ett separatistiskt event varje år men jag vill också att det skapas fler event med graffiti där det tydligt tas hänsyn till jämställdhet.
Det finns otroligt många grymma kvinnliga konstnärer runt om i världen men ändå får de manliga ta mest plats och får uppmärksamhet.

 

Vad är din erfarenhet av att driva Forza Femme?

Forza femme har fått otroligt mycket positiv respons från allmänheten. Det är ett tungt arbete att driva en sådan mötesplats men jag tänker att om en har en stark bas av människor som älskar graffiti och gatukonst samt brinner för denna typ av gemenskap så ser jag inga hinder. Detta år gjorde jag ett flertal upprop i olika grupper, t.ex. hos Facebook-gruppen Streetgäris. Det är verkligen fantastiskt hur engagerade och intresserade alla blev av att stötta Forza Femme. Oavsett hur starkt jag brinner för detta så går det inte att driva det helt själv så jag är oerhört tacksam för allas insats för att få ihop ett grymt event detta år. Inför nästa gång kommer jag leta fler som kan driva Forza Femme tillsammans med mig för att göra plattformen starkare. Jag vill att det blir bättre och större nästa år.

 

Hur ser framtiden ut för graffiti och street art tycker du? I Sverige? Där du är verksam? 

Efter borttagandet av paragraf 9 i Stockholms stads nolltolerans policy har det hänt mycket. Fler lagliga väggar har öppnats för allmänheten att måla på. Fler aktörer har vuxit fram som driver graffiti och gatukonsten framåt vilket resulterar i att fler event och plattformar skapas. Det ser bättre ut i storstäderna. Jag tror det beror mycket på att det finns mer graffiti i de större städerna. Det finns till exempel fler lagliga väggar i Stockholm samt mer möjligheter till att testa på graffiti genom olika organisationer och grupper. Graffitin börjar också få bredare intresse runt om i landet. Så framtiden ser ljus ut och kulturen växer sig starkare och starkare.

Men det finns fortfarande plats för förbättringar. Ett stort problem är att många konstnärer får dåligt betalt eller inget betalt alls. Många blir utnyttjade och får ofta höra frasen “Du får i alla fall synas”. En fras som antyder att en som sysslar med graffiti eller gatukonst ska vara glad för att det överhuvudtaget får göras. Detta är viktigt att arbeta för att konstnärer/graffitimålare vågar ta plats och ta betalt. Beställaren ska inte förvänta sig gratisjobb. Sedan är det så klart upp till en själv att välja när en kan göra en målning utan betalning för välgörenhet eller mindre organisationer.

 

Favorimålare och crews just nu?

Jag är inte en sån som håller fast vid favoriter, men det har verkligen blommat upp många nya konstnärer de senaste åren, framförallt kvinnliga. Det är verkligen kul att se hur alla triggar igång varandra att börja med graffiti och gatukonst. Finns många där ute som fortfarande behöver lyftas fram. Det är ett hav av grymma talanger som driver olika projket för att färglägga betongen.

Bild: Rosanna Sandberg

 


Om skribenten