KNAPPAR OCH VIT ANTIRASISTISK BILDKULTUR

KNAPPAR OCH VIT ANTIRASISTISK BILDKULTUR

KNAPPAR OCH VIT ANTIRASISTISK BILDKULTUR

I en essätext undersöker Macarena Dusant knappen och kampanjen Rör inte min kompis, vars former och historik påtagligt verkar spegla vithetens approprierande av den antirasistiska kampen. 


Det är tidigt 90-tal och i den mindre ortens högstadieskola går de alternativa ungdomarna med en specifik knapp på sin second-hand inköpta sammetskavaj. På den står det RÖR INTE MIN KOMPIS. De versala bokstäverna utgör en uppmaning. Orden är placerade på en handflata med fingrarna pekande uppåt. Handflatan signalerar Stopp. Den tecknade handen är vitfärgad med svarta linjer. Bredden på handen antyder att den tillhör en man. Den vita handformen kan även tolkas som en handske av det slag som seriefigurer förses med. Hos Walt Disney till exempel, där Musse Piggs vita handskar har sitt ursprung i bland annat Vaudeville-föreställningar och Minstrel-uppträdanden i USA. Idag ser vi den vita handskebeklädda handen varje gång vi ska klicka på en länk på internet.

Handen som frontar Rör inte min kompis är vit även om andra färger förekommer. Är det tänkt som just en vit hand kan det vara så att den vita handen skulle kommunicera icke-färg. Det som tas för att vara en neutral färg. Färgsättning som inte är en sättning. Oreflekterad färgkomposition? Den självklara utgångspunkten.

Hon bär själv aldrig en sådan knapp på sina kläder. Känner inte att den är hennes att bära. Fast hon funderar om det är såna som hon den där knappen handlar om. Orden anspelar på skydd. Hon behöver inte skydd.

Det sägs att kampanjen startades efter ett bråk till taxikön under nyårsnatten 1984-1985. I bråket förekom det inslag av hot och rasistiska glåpord. De som fick ta emot glåporden var medlemmar i SSU. Personerna kände att det behövdes göra något mot det eskalerande våldet och rasismen.

En statlig kampanj är född: Rör inte min kompis.

 

Som en av de få svartskallarna i skolan vågar hon inte bära en sådan knapp. Rädd för att provocera mer rasistiska skrik efter henne. I hennes skola är alla som bär denna knapp vita. Vissa skolkamrater är allvarliga med budskapet på sin kavaj. Lika allvarliga som NEJ till EG-knappen. Några killar skojar lite på rasten och sätter knappen mellan benen längst med blixtlåset på byxorna och juckar med höfterna. Rör inte min kompis. De skrattar högt.

Vem är knappen gjord och formulerad för? Hon kan ju inte bli sin egen kompis. Men hur ska knappen göra så att skolkamraterna slutar skrika ”åk hem” och ”jävla svartskalle”? Knappen äger kanske magi som hon inte vet om, som omvänder rasism, hat och rädsla.

Kanske är det så att Rör inte min kompis-knappen är tänkt att bäras endast av vita för att få visa solidaritet med blattarna i samhället. Then it makes sense. Inte heller de andra svartskallarna bar en sådan knapp. Kanske gör de som hon, provar i sovrummet när ingen ser och fantiserar om att förhäxa stadens alla Rör inte min kompis-knappar. Tittar intensivt på den vita handen så att alla knappars händer plötsligt får liv, växer i storlek och attackerar de vita skolkamraternas halsar. Den vita handens tumme trycker upp under hakans mjuka del så att ögonen börjar sticka fram från sina hålor. Krama krama hårt. Hårt. Ögonen ur sina hålor. *ljudet av att krama ur slime*

Det borde kanske ha skapats en RÖR INTE MIG-knapp istället. Eller, GE SVARTSKALLARNA LITE FUCKING SOCIAL RÄTTVISA-knapp. Utropstecken på det. Endast brun- eller svartfärgad hand i bakgrunden.

 

En miljon sålda knappar.

En statlig kampanj där knappbärarna säger till vi:et att vara snälla mot Den andre. Och Den andre som objekt för det kladdiga medkännandet.

En miljon goda antirasister känner att de gör nytta. Ler och myser för sig själva. Känner att de är del i något stort, kanske en revolution! Knappbärarna united! De har ju redan köpt några fotbollsplaner regnskog.

Under valrörelsen 1985 bär både vänster- och högerpolitiker Rör inte min kompis-knappar på sin kavaj.

Mellan 1983 och 1984 hölls två av Frankrikes första nationella antirasistiska demonstrationer som ett svar på landets återkommande rasistiska våld, ordnade av personer med nordafrikansk bakgrund: Marche pour l’égalité et contre le racisme. Efter demonstrationerna grundade landets socialistiska regering organisationen SOS Racisme, som senare anklagades för att ha kidnappat den ursprungliga antirasistiska rörelsen. Använt den som strategi för enskilda politikers karriär. Polera bort det systemkritiska. Gnugga kanterna runda.

SOS Racismes symbol är en handflata (vars färger varierar och den gula handen dominerar) som gör ett stopp-signalement. På handen står det ”Touche pas à mon pote”.

Rör inte min kompis är inspirerad av SOS Racisme.

 

Den samtid när staten inte använder marginaliserade gruppers kamp som såpbubblor för samhället.

Rör inte min kompis har återlanserats fler gånger efter 1980-talet. Som symbol har den aktualiserats på olika kreativa sätt. Som mer eller mindre avslöjar dess platthet. 2010 hotade SSU att stämma Moderata ungdomsförbundet (MUF) för att ha snott symbolen i en kampanj där MUF skrivit ”Rör inte min statsminister” på en likartad hand.

(SSU menade att det var varumärkesintrång och var oroliga över att symbolen användes för ”partipolitisk vinning”)

MUF svarade att de aldrig hade varit med om en mer populär knapp.

 

Inför valkampanjen 2010 lanserade Aftonbladet en liknande symbol där handen bär texten ”Vi gillar olika”, en kampanj som skulle handla om främlingsfientlighet. Det hjälper inte att Vi gillar olika-handen får olika färger. Symbolens särskiljande av människor är nu fullbordad.

”Knappast antirasism”, säger kamrat Mauri på göteborska.

 

Ta fram knapparna så att de kan läggas på gatan att stampa på. Lämna dina sneakers hemma och ta på dig skor med klack. Stampa loss till ljudet av självgodhet. Dö självgodhet. Dö.

Efter att USA valt Donald Trump till president spreds en annan symbol på sociala medier: en säkerhetsnål. Hashtag SAFETYPIN. Med ett budskap till de som känner sig utsatta: den som bär säkerhetsnålen på sin jacka är en säker person att vara med.

På sociala medier sprids hashtagen och bilden av en säkerhetsnål.

Men, vem har informerat säkerhetsnålsbäraren att den är en trygg person? Hur har personen identifierat vad som får utsatta att känna sig trygga?

Är det genom ett test på sociala media? Där resultatet lyder: ”Grattis! Du är en trygg person. Du är en sådan person som andra känner sig trygga med! Alla utsatta kan liksom andas ut och lägga sitt huvud i ditt knä.” Tryggheten själv weon.

Hashtag vit antirasistisk bildkultur.


Om skribenten