Individens magiska krafter

Individens magiska krafter

Individens magiska krafter

Pepptalk och egen vilja, så försvinner alla problem med skeva arbetsförhållanden, klassklyftor och en osäker arbetsmarknad som bränner ut människor. Reklam kommer alltid vara reklam. Frågan är hur representation och mångfald används i reklamen som ett sätt att inte förbättra arbetsvillkor för människor med jobb som inte alltid utförs under trygga förhållanden och med skäliga villkor. En annan fråga är hur en statlig myndighet som Försäkringskassan kan ta sig samma befogenheter som ett kommersiellt företag, och ockupera det offentliga rummet med reklam som uppmanar sjukskrivna att bejaka sin arbetsförmåga, när Försäkringskassans ansvar är att utreda och administrera försäkringar som betalas ut till personer som är sjuka tills de uppkommer en nivå där de återigen kan arbeta.

Försäkringskassan ockuperar det offentliga rummet med sin reklam om “Laget Sverige”. Budskapet är enkelt: “Vi frågar efter vilken arbetsförmåga du har, inte hur sjuk du är”. Fast själva poängen med att vara sjukskriven är att vila upp sig och bli frisk. Chanserna att aldrig kunna bli frisk ökar markant för den som hela tiden behöver förhålla sig till vilken  arbetsförmåga den har, istället för att få ta sig tiden att vila och bli frisk.

Även Skånetrafiken tror på individens magiska krafter, att kunna välja yrke helt fritt i ett samhälle där valfrihet är något man kan unna sig om man har ekonomiskt kapital, eller föräldrar med pengar som kan fånga upp en när man hamnar utanför skyddsnäten (de få som existerar i dag). I äkta mångfald och representationsanda, som nu är så hippt i Sverige, vill de upphöja högutbildade busschafförer genom att placera deras ansikte på reklampelare med budskapen “En av våra bussförare är arkitekt”, och kanske har resenärerna tur och får åka med den personen.

För ett par månader sedan åkte jag taxi i Göteborg, chauffören började berätta om hur han hela tiden får svara på var han kommer från och varför han kom till Sverige. Han var väldigt besviken, hade jobbat som läkare men körde nu taxi och fick förutom det hela tiden förklara för passagerare varför han kommit till Sverige. Han berättade att han höll på att bli sjuk av alla tankar på hur värdelös han var för detta samhälle och bad mig skriva om problemet. Vi har ett stort problem med att vissa yrken anses finare än andra, och om man har en viss titel eller position behandlas man bättre. Jag som skribent kan sitta och skriva och prata om de fina idéerna, min pappa som kör buss lever i en helt annan verklighet.

När klyftorna mellan centrum och periferi, land och stad, arkitekter och chaufförer är enorma, blir undertonen i kampanjer som dessa att även busschafförer är duktiga och ordentliga arbetare som man kan lita på. Att de är högutbildade men ändå har valt detta yrke. Valfrihet används för att avpolitisera en fråga som är högst politiskt i vårt samhälle. En annan underton blir att representation är viktigare än klass, arbetsvillkor och en antirasism som kräver mer än ett symboliskt upphöjande av människor som arbetar.

Många har kontaktat Skånetrafiken och undrat vad syftet med kampanjen är. Skånetrafiken svarar att syftet med kampanjen är att höja bussförarnas yrke och visa att de valt att köra buss och bli representanter för Skånetrafiken än att jobba som till exempel rörmokare. Först och främst, upphöjande av ett yrke syns i lönekuvert och i arbetsvillkor, inte på en reklampelare. Sedan kan man fråga sig hur syftet skapar en splittring mellan människor som arbetare: “Du som kör buss är bättre än den som fixar rören”. Så skiftar man problemet från att handla om att vara en bättre/sämre arbetare, än hur arbetsvillkoren ser ut.

Jag tror de enorma klyftor mellan löner och verkligheter mellan olika yrken gör att vi separeras från att förstå varandras situation. Man visar upp en nöjd arbetare som ”valde” att köra buss trots hög utbildning. På så sätt kan man höja företagets varumärke. Samtidigt som det kan få fortsätta råda vilda västern på arbetsmarknaden.

Problemet är inte människor som är duktiga och stolta på jobbet, oavsett yrke, utan hur arbetsvillkoren ser ut på arbetsplatserna. Kanske är inte reklamen livsfarlig, men den är ett väldigt kraftfullt verktyg för att ingjuta en känsla av hopp och skapa en distans inför vad som skulle kunna bli markant bättre när det gäller löner, villkor och klyftor.

Men innerst inne vet alla att individens magiska krafter inte löser ett smack.


Om skribenten