Kritiker är för bekväm

Kritiker är för bekväm

Kritiker #40 Femininitet, etnicitet, klass

Redaktörer: Dockhaveri förlag

Senaste numret av Kritiker har tema »Femininitet, etnicitet, klass« med bokförlaget Dockhaveri som redaktörer. Dockhaveri utgår från det gurleska perspektivet: Gurlesk beskrivs som feminism i sockersöt förpackning som är en mix av ilska och kitsch. Femininet finns i texterna, det gör även etnicitet (man undrar varför redaktörerna håller fast vid etnicitet och inte väljer rasifiering).

Jag minns när jag själv skrev en text för Kritikers barnnummer. Som klassresenär var jag väl medveten och tacksam över att få skriva i en sådan fin litteraturtidskrift. Det var prestationsångest som gällde från början till slut. Trots stöttande och uppmuntrande redaktörer som trots allt valde mig som essäist. Därför blev jag positivt överraskad när jag såg att klass också är en del av temat.

I förordet står: “Dockhaveri tänkte att en varsam inbjudan till att blotta banden mellan text och liv skulle kunna bidra till både en litteratur och en litteraturkritik som erkänner kroppars materiella villkor utan att reducera någon till en kulturell trop eller ett politiskt alibi”. Det låter lovande med texter som bryter mot det förväntande, som inte låser skribenter vid identiteter.

Jag läser om patientens berättelse om sjukdomen, om hur femininitet villkoras av vitheten, och att: “femininitet omskrivs av Karl Marx som ett nödvändigt ont fram till kapitalismens fall”. Bidragen är intressanta, urvalet är noggrant när det gäller feminism, antirasism, och intersektionen däremellan. Men hur intresserad av klass är egentligen Kritiker?

Mitt intresse fångas av Izabela Morskas En drottning i exil. Det är en text om att sälja sex, att bli våldtagen men ändå vara tvungen att tala med mjuk röst med kunderna för att tjäna pengar, att vara invandrarkvinna men “åtminstone vit och polerad, vilket gör att hon kan arbeta tillsammans med kvinnor som talar med mjuka röster utan brytning”. Det är tydligt att klass, etnicitet och femininet finns där, och att det handlar om ett underläge. Men texten blir aldrig sentimental, den vägrar bekvämt parkera sig i en underdogposition. Istället erbjuds läsaren flera lager som öppnar upp nya frågor: “Så för en gångs skull hör hon alltså till de privilegierade. Hon särar aldrig på benen utom för nöjes skull, för att ställa sig grensle över mannens fötter på bordet”.

Lika mycket som jag fastnar för den här textens förmåga att skriva fram klass, etnicitet och femininitet, lika lite berörs jag av numret som helhet där jag upplever hur klass blir till en parentes som pliktskyldigt får vara med för att “det ska vara så”. Det hade varit helt okej om inte temat vore just Femininitet, etnicitet, klass.

Jag är bekant med flertalet redaktörer av och skribenter i numret (därför blir det här också en kommentar och försök till ett samtal istället för recension), och följer deras texter och arbete med stor behållning. Jag blir därför nyfiken på hur  numret hade sett ut om man hade vågat utmana den egna blicken, kanske letat utanför Biskops Arnö bubblan när det gäller de svenska bidragen. Och inte blandat ihop vithetskritik med klass.

Egentligen är det Kritiker som helhet som gör mig fundersam: Hur skulle tidskriften kunna utvecklas om man valde utanför en viss krets när det gäller redaktörer och skribenter? Självklart är en tidskrift som riktar sig till alla orealistiskt och ointressant. Men det finns skribenter även utanför skrivarskolornas väggar vars texter passar in i en tidskrift som Kritiker. Det är inte bara kulturmedelklassen som skriver intressant litteratur.

En del av mig tycker att Kritiker kvalar in bland våra mest angelägna litterära tidskrifter, en annan att strävan efter att ständigt välja de duktigaste texterna gör tidskriften förutsägbar.

I boken Textasen skriver Roland Barthes att den tillrättalagda texten som inte lyckas skapa nerv och dramatik riskerar att falla platt. Jag hoppas att Kritiker som tidskrift börjar röra sig mot att skapa mer friktion, snarare än bekväm perfektion.

nummer40


Om skribenten